Som blommor i en vas

Publicerad 2014-01-25 20:28:37 i Allmänt,

Sedan min bandom har jag blivit stämplad med känslorna på utsidan.
som om mina blodådror satt ovanpå huden.
Så sårbar, som en öppen bok att bläddra bland ansiktsuttryck och blickar.
Öppen för vem som helst att dyka ned i, stjäla en del av pulsen och dra vidare.
Men jag är trött på att var gång bli berörd av de jag möter,
trött på att sitta med knäppta händer och önska ett extra lager ljus på kroppen.
Så trött på att alltid falla utan att fötterna snuddar gräs mellan varven.
Jag är en fågel Fenix, var gång askan omsluter mig antänder en gnista i mitt bröst tills fjädrarna åter blanka och raka sträcker sig mot himlavalvet tills de åter brinner upp av min inre oförmåga att inse var banans slut börjar och slutar.
Allt börjar om på nytt, allt slutar som förr. ∞

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Johanna

Se världen som den verkligen är, med dina egna ögon och ingen annans.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela