Ett stort steg, som egentligen inte var fysiskt alls

Publicerad 2013-01-28 21:11:56 i Allmänt,

Livet känns alltid bra när det rullar på, när det flyter och allt funkar. Idag var en sådan dag. Allt gick vägen om jag får ta mig friheten att uttrycka mig så. Jag började och avslutade nästan en skulptur i substansen lera, jag fick reda på att vi ska ha en RIKTIG utställning i maj och jag fick se Agnes fantastiska moves med mitt lilla runda konstverk ur åskådarnas perspektiv. Vidare kröp sig nyheten om att Rebecca och Fiona ska spela på Emmaboda fram och min blogg blev äntligen tagen i kragen och blev lite tillruskad. FAB.

Obegripliga insikter och så vidare

Publicerad 2013-01-13 20:03:00 i Allmänt,

Här sitter jag, glad och upprymd med fånig musik från åttiotalet. Om jag hade fått bestämma vilket årtionde jag skulle ha levt mina vilda ungdomsår i, då hade det definitivt vara i åttiotalets färgsprakande år. Jag älskar musikstilen som spelades från kassetter och vinylskivorna, jag älskar all överdådig färg och de överdrivna kläderna. Är ju måttligt svartsjuk på morsan som hade den rätta åldern inne då! Hur som helst är jag väldigt uppspelt eftersom jag har skrivit mitt första CV och sökt mitt första jobb. Det känns helt knasigt! Det är ju vuxna människor som söker jobb, det ju vuxna människor som inser att deras e-post är fjantig och byter ut den mot en mognare. Jag kan inte förstå det, om en vecka och en månad fyller jag arton. ARTON! Helt crazy.
Lite humor, varsågoda!

Lift the ceiling

Publicerad 2013-01-02 20:20:12 i Allmänt,

Jag vill vara som en låt av First Aid Kit. Lagom melankolisk med en gitarr vars spända röst ständigt ekade i mina fotspår. Det känns som om oändligheten skulle vara mindre tvetydig och inte fullt så lång. Jag undrar vad som skulle hända om man bröt åttan mitt itu, skulle oändligheten halveras? Hur kan något ändlöst bli halvt? Ibland sträcker jag upp händerna mot det som finns över mig och jag hoppas, hoppas att jag ska få fäste. Jag hoppas på att jag ska komma upp i ljuset. Jag hoppas att jag ska förstå den tomhet som existerar där vi bor. Förstå mörkret och det ljus som så ofta flimrar förbi men som inte riktigt vill stanna längre än att det hinner ta ett par semesterfoton att visa upp för familjen där hemma.
Jag önskar att jag hade ett par fina fotona att visa här på bloggen. Tyvärr är fotograferande inte min grej, jag är för kräsen.

Om

Min profilbild

Johanna

Se världen som den verkligen är, med dina egna ögon och ingen annans.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela