Jag är trött som fan, har typ sömnbristspsykos, om det ens finns. Men det gör inte så mycket, det känns som om jag har ett mål i min levnad igen, och inte bara är ett enda vakuum. Jag tror det är för att jag verkligen har ett ansvar igen, folk förväntar sig saker av mig. Jag är nämligen redaktör för en tidning(som kommer ut en gng om året, men whatevah) och PR-ansvarig för Durk och kommitténs sociala medier såsom Twitter och Instagram. Det känns fint, att ha ansvar för något som inte bara gäller mig. Fast just nu känner jag inte för något annat än att krypa i säng efter en jobbdag och en fullspäckad helg. Tack och lov har jag kompenserat mina power walks med ett magprogram innehållandes kopiösa mängder av skratt, för gud vad jag har skrattat. Kanske kommer en liten bildbomb från helg, kanske inte. Do I depend on you as well?