Och så gick det med en nystart, som vanligt. Jag antar att man inte kan fly från sig själv, innerst inne kommer man väl alltid vara den lilla koncentrerade klump av personlighet som är det egna signumet. Jag är en väldigt ostrukturerad person, som gillar struktur. Ni hör ju själva hur motsägelsefullt det låter, men så är det. Jag gör så gott jag kan för att uppnå vad min hjärna vill, men inte förmår. Sätter upp påminnande små lappar, ställer alarm, försöker få rutin på saker. Detta brukar fungera ett tag, rummet är prydligt och iordningplockat, jag sminkar av mig varje kväll och jag borstar tänderna två gånger om dagen. Jag koncentrerar mig på att vara ordningssam. Men om jag för en kväll skiter i att plocka upp strumpan från golvet, skiter i att ta av sminket eftersom jag ändå tänkt duscha på morgonen brakar helvetet lös. Dekadensen på mitt rum är totalt, finnar blossar upp i ansiktet och mitt hjärta värker av besvikelse. Varför kan inte jag vara en sådan där människa som alltid har det fint runt sig, som inte behöver tvinga sig själv att kolla almanackan varje dag för att minnas vad som händer i veckan? Varför är mina tankar så svävande och svåra att kontrollera, så kontrollerande?