What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok?
Jag tänker aldrig förlåta dig, inte på riktigt. Du krossade mig en gång, nej du krossade oss. Du lämnade allt och kom aldrig tillbaka. Jag ber dig inte att komma och be på dina bara knän om förlåtelse. Det skulle bara göra mer ont om du bad mig trampa på din heder. Om du har någon kvar, men det betvivlar.
Det enda jag vill är att du ska veta konsekvenserna av ditt svek. Att jag aldrig kommer göra något helhjärtat för dig igen, jag kommer bara göra det för att jag måste. Min kärlek till dig har blivit isolerad, infrusen i en ny istid som inte lär smälta på många livstider. Jag älskar dig för den du var, inte den du är nu.
Varför tar du inte ditt ansvar och är min manliga förebild?
Varför finns du inte här för mig när jag behöver dig?
