Det är nu jag borde känns panik och ångest och allt vad det heter, men det gör jag inte. Jag fyller arton om fem dagar, FEM DAGAR! För varje gång mina tankar snuddar vid vetskapen om det blir jag mer och mer exalterad. Egentligen inte för att jag får gå på krogen och köpa cigaretter och allt annat som just nu är förbjuden frukt. Jag är mer upphetsad över att få betala räkningar (så länge jag har pengar), ta hand om mig själv, skaffa en egen lägenhet, bli vuxen och framför allt att bli sedd som en jämlike i min skara av vuxna bröder. Allt detta kommer närmre och närmre för varje sekund som går. Jag tror ju inte att vips när klockan slår tio i fyran på morgonen, då är jag vuxen. Det är mest symboliskt och denna symboliken får mig att bubbla inombords.