Mina trogna läsare ( = 0 ). Mycket har hänt i mitt liv sedan studenten. Sommaren 2014 var ett enda jobbtöcken, under julimånad had Jean sammanlagt sex dagar ledigt, sex dagar! Det innebär att jag mer än en gång jobbade olagliga åtta dagar i streck, hold up eeeey! Jag började på en kurs i kreativt skrivande, jag jobbade hela hösten och hamnade i en vardag som var mer inrutad än The Sims i byggläget. Nu, i helgen, i förra veckan besökte jag min Tildis och Mirmiris tillsammans med Mallan. Det var nog det bästa jag gjort sedan jag tog studenten, det var ett sådant uppvaknande, en käftsmäll och kalldusch. Varför går jag här och slår dank? Varför sitte råga kvar här och stampar med fötterna på precis samma ställe som förra veckan,mör det finns en hel värld utanför Sveriges gränser? Så nu har jag bestämt mig, jag skall göra allt färdigt här hemma. Jag skall jobba, ta alla pass jag la och lägga undan pengarna jag tjänar i en speciell spargris. Jag skall läsa Tekniskt Basår, bredda min utbildning,mar till att jag har allt färdigt den dag jag bestämmer mig för att jag har andats färdigt luften i världen utanför, så jag l

ttare och snabbar ekan plugga till vad jag vill när jag väl vill det. Ett och ett halvt år, typ, sedan tänker jag dra. Jag tänker inte vara kvar här, när det finns så mycket annat att se. Och detta är ett skriftligt löfte till mig själv, jag skall göra detta, och jag skall göra det jävligt bra! 

 

Under detta ett och ett halvt år skall jag plöja mig igenom de tråkiga bitarna, och roliga(!!!). Jag skall se över försäkringar, eventuella investeringar i fonder, sätta mig in i andra länders valuta (så jag vet vad jag borde lägga på vad, haha) och så vidare, boring stuff. Men jag skall även försöka staka ut en väg, vad vill jag få ut? Vad vill jag se? 

Jag har redan börjat funder på en weekend i Budapest nu i vår. (Jag vet att jag just sade att jag skulle hålla i slantarna, men det blir en budgetresa, bara för att hålla motivationen upp. Jag vill Inte hamna i det vakuum jag levt i ett halvår nu, igen..) Men drömmen är ju att bo något halvår i Berlin.

 

Jag och min Malin hade en sådan fin konversation i London. Jag och hon, eller i alla fall jag, kom fram till att min största blyklump i skon är min inställning till vad andra förväntar sig av mig, vad samhället förväntar sig av mig. Man skall gå ut gymnasiet, ta ett par år off om man vill, man skall studera eller skaffa jobb och till sist skaffa ett eller två kidos när man är senast trettio. Jag vet att det är lite mer än tio år tills jag är där, men jag känner att jag inte har tid. Jag har inte tid att slänga mig in på någon fyra årig utbildning, skriva ett bindande arbetskontrakt och absolut inte skaffa barn när jag är trettio. Kalla mig hemskt gärna egoistisk, men jag vill hinna uppleva allt vad mitt liv kan tänkas erbjuda innan jag låser mig med ett barn, och om min hunger aldrig skulle bli mättad nog att skaffa ett barn, så får det vara så. Jag tänker inte utbilda mig för att min kära mor vill det, jag tänker inte skaffa barn bara för att någon avlägsen och framtida hjärtevän vill det och jag tänker absolut inte slå mig ned i det bekväma, men ack så färglösa Svenssonlivet bara för att samhället säger det. De stora valen jag gör i mitt liv gör jag för mig, och ingen annan. Så nu minga vänner, nu börjar mitt livs äventyr, sort of.