Du, jag och en liten gubbe med plirande skalbaggsögon
Nu är det bara jag och Markus, Krunegård i mina högtalare alltså, på mitt rum. Äntligen har alla läxors klor släppt taget och lämnat mig ifred. Jag tror det är dags att samla samman allt och släppa ut det genom fönstret, typ som maskrosfrön man blåser på en dag under sommarlovet. Det vore skönt med lite utrymme för alla nya intryck och fantasier. För det är just vad allt är, fantasier.