Mina händer skakar och mina lungor hackar som ett par skallrande tänder en sen decemberkväll. Mina tankar fladdrar kring mig så jag nästan förväntar mig se Saturnus ring krig mitt huvud.

Jag är rädd, livrädd. Skräckslagen.

Jag kan inte få ordning på mig, mina ben viker sig under mig, som om jag vore en smältande tennsoldat. Mitt ansikte är förvridet, musklerna är så spända att de brister om jag slappnar av.

Korpar cirkulerar mellan mina tinningar och kraxar ihärdigt till mig. Låter mig inte vara ifred, hackar sönder mig inifrån. River och sliter sönder de flagor som ännu griper sig fast för brinnande livet på mina inre väggar. Rivs ned som gamla tapeter i rum från längesedan, rum som visar hela sin nakenhet men döljer sina innersta drömmar och förhoppningar. Som låter sina spindellika fingrar nypa tag den sista tryggheten hos det frasiga pappret.

Ritsch.