Det kliar under mitt skinn och jag önskar så att jag var någon annan, i ett par andra skor och inte i mina skitiga nike

Publicerad 2013-07-30 14:55:48 i Allmänt,

 
 
Det skär sig lite, det här med lycka och likgiltighet. När glädje bubblar som mest i min mage genomsyras mina artärer som allra värst av vankelmod och jagvetintevad.
Lyssnar på get-high-musik, betalar räkningar och väntar på dödsbudet: har jag halsfluss, eller inte?
Jag har upplevt så mycket fint, galet, sjukt den senaste tiden som får mig att vilja explodera. Men för en gångs skull har jag ingen lust att berätta för någon om det mina ögon sett och mitt hjärta känt. Jag vill behålla det inom mig, som en egen liten hemlighet av solljus och brännässlor. Lite bittersweet, som bara är vackert om du kisar tillräckligt mycket. För det kan jag säga utan att ljuga:  jag kisar mig genom livet, kikar fram mellan ögonfransarna. Gömmer mig och fantiserar ihop en egen uppfattning om hur det var förr. Förnekar att det var som nu, fast då.
Dessa foton är tagna av min farfar, så jag skulle uppskatta om de får vara ifred.
Stay in the family.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Johanna

Se världen som den verkligen är, med dina egna ögon och ingen annans.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela